Projekt  Genomförande
  
printable version


Hem

Fjällgåsen

Skyddsåtgärder

Ultralättmetoden

Organisationen

Projekt
   Genomförande
   Förprojekt 2002
   Träningsläger 2003
   Verksamhet 2004
   Verksamhet 2005
   Verksamhet 2006

Partners

Supportrar


Genomförande

Lämpliga individer

Fjällgåsägg för projektet OF är insamlade från olika fågelgårdar. För det första ska vi välja ett antal par som kan vara ”en bas” för vår fjällgåsgrupp. Innan en fågel kan bli en del av denna grupp ska fågelns genetiska sammansättning granskas. Enligt bestämmelserna av de skandinaviska miljömyndigheterna och IUCN (the World Conservation Union) får bara genetiskt rena fåglar användas i projekt där fåglar ska utplanteras. De nödvändiga genetiska testerna ska göras enligt moderna metoder (analys av nukleärt-DNA och mitokondrie-DNA). Syftet är att undvika hybrider (t.ex. fjällgås/bläsgås).

Bara fåglar som har en genetisk sammansättning som inte kan ifrågasättas kommer att användas för utplantering. IUCN: s riktlinjer för utplantering innehåller t.o.m. att utplanterade fåglar ska genetiskt likna originalbeståndet så mycket som möjligt. Det återstående fennoskandiska beståndet har mycket liten genetisk variation, och samtidigt innehåller det bara en bråkdel av den ursprungliga genetiska mångfalden. Enligt modern populationsgenetik är ett par hundra individer en kritisk storlek för ett isolerat bestånd. Bestånd som är större har bättre chanser att överleva utan människans medverkan. Bestånd som är mindre (s.k. ”flaskhalspopulation”) kan knappast klara sig utan nytt genetiskt material.

Fennoskandisk fjällgåspopulation, cirka 100-150 individer, är helt klart under den kritiska gränsen. Den genetiska mångfalden är låg, men än så länge kan regelbundna kontakter med det ryska beståndet positivt bidra till situationen. Men eftersom det totala västra beståndet (i Västra Palearktis) har dramatiskt gått ned, finns det en risk att kontakterna minskar och som följd den genetiska mångfalden.

Det fennoskandiska beståndet kunde genetiskt ”förstärkas” genom att släppa nya fåglar ut i naturen. Naturligtvis ska då användas endast fåglar vilkas genetiska ursprung har noggrant granskats.

 

Prägling


Äggkläckningsmaskin
Foto: Christian Moullec

Efter att äggen har lagts i slutet av maj/början av juni tas äggen från det häckande paret och placeras i en äggkläckningsmaskin. Även i äggen får fågelungarna höra sina föräldrars röst, i detta fall rösten av sina mänskliga fosterföräldrar. Ungarna präglas också på motorljud från ultralätta flygplan genom att man spelar dem ett band med motorljud flera gånger om dagen.

 

Uppfödning


Unga fåglar med sin fosterfar
Foto: Christian Moullec

Så snart fågelungarna har kläckts, kommer de att känna igen sina fosterföräldrar, i detta fall människor (iklädda i speciella dräkter) och lita på dem blint. Relation till människor förstärks under de första veckorna. Om ungfåglarna lämnas ensamma, drabbas de av panik.

Från den första dagen vänjs ungfåglarna också vid ett ultralätt flygplan. De kommer att se flygplanet, lyssna på motorljudet (vilket de har hört redan innan de kläcktes) och tränar att springa efter flygplanet när den sakta rullar framåt.

 

Flygträning


Flygträning med ett ultralätt flygplan
Foto: Christian Moullec

Innan de unga fåglarna är flygfärdiga (ca 4 veckor gamla) tas de till Lappland med bil. Där lär de sig från sin ultralätta ”mamma” hur man flyger. De kommer att göra ett antal övningsflyg över häckningsområdet, träna sina muskler och se sitt framtida häckningsområde från luften. Eftersom de unga fjällgässen kommer att betrakta detta område som sitt framtida häckningsområde är dessa övningar absolut nödvändiga.

 

Utplantering


På väg söderut
Foto: Christian Moullec

På sensommaren är det dags att flyga söderut. Med ultralätta flygplan som guide, kommer de unga fjällgässen flyga från svenska Lappland via den svenska och danska kusten in i Tyskland. Flygresan sträcker sig ca 3500-4000 km beroende på val av startplatsen. Resan kräver god kondition, uthållighet och koordination från både fåglarna och deras mänskliga reskamrater. En lyckad resa avslutas med ankomst till Bislicher Inser -naturreservat cirka sex veckor efter starten.

Efter ankomsten skär man steg för steg ner kontakten mellan fåglarna och deras fosterföräldrar. Separationen underlättas av ankomst av flockar med bläsgäss som förväntas till Bislicher Insel kort efter att ultralättgruppen beräknats ha kommit fram. Med tiden blandas fjällgäss mer och mer in i bläsgåsflocken. Snart flyger fjällgäss och bläsgäss tillsammans till betesmarker och sovplatser. Via kontakten med bläsgäss lär fjällgässen sig övervintringsområdet där de stannar tills vår. Jaktförbud i området och stora flockar av bläsgås erbjuder bra skydd för fjällgäss.

I början och mitten av mars, påbörjar de unga fjällgässen sin resa nordost till häckningsplatser i Lappland, men denna gång görs flygresan utan mänskligt hjälp. Unga fjällgäss hittar sig en partner under sitt andra levnadsår och häckar för första gången under det tredje året eller ännu senare. Det är vanligt att häckningen lyckas först när fåglarna är 4 år gamla. Under sina första år migrerar fjällgässen från övervintringsområdena till Lappland utan att häcka. Den 3500-4000 km långa flygresan utan ultralätta flygplan som guider tar ca 2 månader.

 



  Intern  Ordförteckning  Länkar  Download  Kontakt  Information om utgivaren